10 år som krönikör! En dag kom tanken till mig, jag vill skriva!

Det var helt klart konstiga tankar för jag har alltid varit värdelös på att skriva. Vart kom dom här tankarna ifrån? Det här med grammatik och meningsbyggnad har aldrig varit min starka sida och jo jag vill påstå att mina lärare från grundskolan inte värdesatte sin uppgift att det var viktigt. Vi hade jättebra lärare i låg och mellanstadiet, men vissa saker hamnade mellan stolarna. När jag sedan kom till högstadiet så var ju grammatiken avklarad tyckte den läraren. Så jag tycker jag har befogenheten att säga att jag hamnade mellan stolarna när det gällde grammatiken under min skoltid.

Även utan skolad grammatik går livet vidare
Vet inte vad som hände men en dag mitt i livet kom känslan jag måste få skriva och det kändes absurt och inte klokt. Å, det var ju inte bara att jag ville skriva för mitt egna behov utan jag fick storhetsvansinne och ville skriva i en tidning. Jag klurade ett tag och så dök idén upp en reklamtidning kanske vill ha en hälsoinspiratörs texter? Så varför inte i alla fall fråga? Eftersom jag på den tiden var bosatt i Boden ringde jag upp Conny. Jag tror vi hade träffats på en nätverksträff innan så när jag ringde var jag inte helt obekant och han sa absolut Tina det låter toppen och där satt jag totalt chockad.

Va, han sa JA!
Gisses hur gör jag nu då?
Vecka 40 2007 gick startskottet och den första krönikan var en presentation ”Jag är en tjej med rötterna i Värmlands- och Smålandsskogarna, men numera kallas jag för sörlänningen här i Norrbotten. Hit har jag kommit med en inspiration och energi som kan tyckas vara lite för mycket för detta norra klimat, men sån är jag.”
  
Därefter skrev jag varannan vecka om det mesta innan tidningen bytte namn och min tid hos dom var över.

Första året hade varit magiskt och självklart gett mig mersmak så hur gick jag vidare nu? Eftersom jag är nätverkare sökte jag nya möjligheter och 2009 kom jag i kontakt med Anette Holmqvist och hon tog in mig under sina vingar. Därefter har jag fått följa med i hennes portfölj när hon bytt tidning. Tiden går och under åren har jag haft oerhörda möjligheter att skriva krönikor, artiklar och sedan ett år tillbaka en vecko femma fylld med inspiration.
Jag är säker på att många fortfarande retar sig på att hon kan inte skriva, men vem bryr sig? För jag är inte ute efter att skriva rent och enligt grammatikboken, utan jag brukar säga att mina texter ska ha ett flyt och ge en känsla. När jag sitter och skriver mina texter så har jag alltid instrumental musik för det erbjuder mig en härlig känsla och jag känner mig som en kompositör som dirigeras fram en text.
  Därefter låter jag den få ligga till sig och vila innan jag tar fram den och ser till att forma till den till både ett bättre flyt och se till att jag håller mig till antal tecken jag har till mitt förfogande. Där sitter jag och har en härlig slinga musik och så läser jag texten för att se om den får det flyt jag vill att den ska ge mina läsare eller så får jag göra om.
  Från att ha haft svårt att skriva älskar jag idag att skriva och det är inte enbart kröniketexter, utan ibland måste jag bara skriva av mig och därefter trycka på delete för att få ur mig en orolighet eller något jag är arg på.

Att skriva är magi och mina fingrar dansar över tangentbordet så även om min grammatik och meningsbyggnationer inte är dom bästa så dansar texterna ändå fram. Jag kunde inte och egentligen vågade jag inte, men till slut vägrade mitt inre att vara nöjd med dom tankarna utan du måste skriva och modet sköljde över mig. Så här sitter jag idag 10 år senare med över 100 publicerade krönikor och några böcker i min hand.
  Är du som jag var att du inte vågar eller kan, men ändå vill. Gör då något litet eller ja varför inte något rejält stort. Vad är det värsta som kan hända? Jo, Conny hade kunnat säga NEJ, men det gjorde han inte och att Anette sen tog mig under sina vingar. Så tacksam för det idag.

Hälsoinspiratören Tina Persson

DELA