Tron på spöken är universell, har funnits i alla tider och har att göra med människans existentiella tankar om döden. Folktro om spöken har även gett människor en förtröstan att livet inte behöver ta slut med döden utan kan anta andra former. Idag kan tron på spöken skänka magi och förtrollning i vår vetenskapliga och rationella värld. Att intresset för spöken och väsen är stort märks inom populärkulturen men också inom spökturismen där man kan gå spökvandringar och lära sig mer om dödväsen och övernaturliga varelser, följa spökjägare till hemsökta platser och övernatta i spökhus.

Bland annat har den hemsökta Spökbacken mellan Rutvik och Kyrkbyn under många år varit ett stort mysterium för folket i trakten, berättar antikvarie Beatrice Norberg på Hägnan i Luleå.

– Det här är en plats som folk i alla tider har fruktat att tvingas passera, just på grund av alla spöken som man trodde höll till där. Det kunde framför allt märkas förr i tiden då folk färdades med häst längs vägen. Hästarna som varit jättelugna under färden blev som förbytta när de kom till spökbacken. De blev oroliga, stegrade sig och vägrade plötsligt att fortsätta gå längs vägen. Så de kände absolut av de onda makterna som ska ha funnits i backen, berättar Beatrice Norberg, och fortsätter:

– Spökerierna längs vägen var något som det pratades om en bra bit in i början av 1900-talet. Det är till och med så att när den här vägsträckan gjordes om så finns det ännu levande personer som var glada för att en del av spökbacken förstördes.

Förutom att hästarna blivit skrämda finns också berättelser från människor som träffat på spöken.

– En kvinna skulle gå hem från Gammelstad till Rutvik. Längs vägen träffade hon på något så hemskt som gjorde att hon blev så rädd att håret blev vitt av skräcken. Hon ville aldrig berätta om vad det var för hemskt hon varit med om. En annat par var i backen för att plocka bär när de fick se en man klädd i ålderdomliga kläder komma mot dem. Mannen bar på en yxa, och kvinnan i paret blev rädd att han skulle komma på henne. Men precis när han kom upp jämsides vek han av åt sidan och försvann utan ett spår.

Avrättningsplats eller gömd skatt?

Vem som ligger bakom spökerierna finns det några olika teorier om, berättar Beatrice Norberg.

– Det finns en gammal sägen om att det är en skogsarbetare som går igen efter att han mördats och begravts i området. Andra menar att Spökbacken använts som en gammal avrättningsplats. En tredje sägen handlar om att det är en man från Rutvik gömde en skatt i Spökbacken, men när han kom tillbaka för att hämta den så hittade han den inte igen. Därför går han fortfarande där och letar och letar…

———————————————————–
Klicka här – länk till originalinlägget

Källa: Luleå kommun / Vårt Luleå
———————————————————–